; Be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde
Blev så att jag åkte in till Ikea idag och köpte en klädhängare. Vandrade omkring helt själv på Ikea och var lite rädd eftersom att jag annars alltid har haft någon med mig. Affären kändes plötsligt väldigt stor och jag trodde att jag skulle gå vilse (trots att jag följde pilarna).
Till slut hittade jag min kära klädhängare som jag letade efter, tog den under armen och spatserade iväg till kassorna. Använde till och med snabbkassan så jag kände mig väldigt vuxen och mogen och så. Fast egentligen köpte jag ju bara en jävla klädhängare som vem som helst. Men använde ju faktiskt snabbkassan, trots att jag var rädd att göra fel hela tiden.
När jag kom hem satte jag till och med ihop den helt själv. Svordomar och skällsord användes flitigt men detta är ju obligatoriskt när det kommer till Ikea-prylar. Man kan inte sätta ihop något från Ikea utan att bli förbannad minst 7 gånger.
Jag hade tänkt plugga i helgen men det blev 0 % plugg vilket jag kände på mig redan i torsdags när långhelgen började. Istället har jag tittat på film, beställt filmer och köpt filmer. Funderar även på att åka och köpa mig en liten bokhylla. Är på inredningshumör.
Bytte även håll i sängen så jag sov med huvudet i fotändan men det kändes fel så jag sov bara på det viset typ två nätter.
Det har även skett lite förändringar i möblemanget på mitt rum, därav två bilder. Men nu börjar det bli riktigt mysigt, faktiskt.
; Du vet ingenting om mig (jag vet ingenting om dig)
Fina bilder på mig och min lillasyster. Vi fick mycket nya fina kläder av våra föräldrar idag (helt sjukt) så vi sprang ut och tog lite bilder. Det var få bilder som blev riktigt seriösa, det blev mest såhär...
Ikväll känns det som att Kent är det enda som gäller.
Kent och att läsa.
En kväll som de flesta andra, fast ändå inte.
Så himla konstigt att det snart är oktober. Det är nog min favoritmånad. September och oktober är helt fantastiska. Mörkret, kylan, vinden, regnet, det stora gråa som lägger sig över allt levande, över alla städer, över alla människor. Det som gör alla så bittra men som gör mig så lugn. Jag älskar det. Det stora gråa.
; Ritar
Min Harry Potter.
Jag ritar i perioder, och då blir det oftast såna här grejer. Typ, ologiska.
; Na-na-na-na-na-na (Cadillac)
Printscreenade denna igår. Den var väldigt fin.
Jag kollade i alla fall på REC. Den var inte läskig förrän i slutet.
Lyssnar på Broder Daniel med syster nu. Förstår inte hur jag någonsin kommer kunna sluta älska det bandet.
; När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Detta köpte jag idag. Min allra första skräckfilm. Har sett den förut och har för mig att den var bra, det vill säga inte så jätteläskig. Men vem vet, den kanske är läskigare nu. Frågan är bara när jag ska våga kolla på den, ingen i familjen gillar skräck, inte jag heller, så det kanske var ett skumt köp...
Alla filmerna kostade 50 kronor styck egentligen, men eftersom att jag köpte dem av Uppsalas skönaste affärsägare (CD-fyndet) så fick jag dem alla för sammanlagt 150 kronor. Han är grymt schysst och ger i princip bort filmer till lite vem som helst. Och han har sjukt mycket filmer.
Längst ut till höger är inte en film, det är en bok, "The wave". Såg ju filmen "Die welle" för ungefär en vecka sen, och den var riktigt bra. Antar att boken också är bra. Den kostade mycket och var väldigt liten men jag tror att den är värd det. Köpt på The English Bookshop, typ världens mysigaste butik (kanske till och med mysigare än Tehörnan), synd bara att man inte känner igen någon utav böckerna för att alla är på engelska.
Så på det sättet tillbringade jag min studiedag. Hade egentligen tänkt ligga och läsa hela dagen, men så blev det inte. Men några fina inköp blev det i alla fall.
Köpte även en väst, men den ser likadan ut som den jag har nu (typ) så jag orkade inte ta någon bild på den.
Men det blir lätt så när man mår halvkonstigt och har mycket pengar. Att man köper mycket saker.
Så ikväll ska jag titta på film.
; Jag ska aldrig nånsin glömma hur det känns
Det blir Candy ikväll igen. Och en bild på en ovanligt stillaliggande katt.
; Det finns inget slut, den här striden kan jag inte vinna
Kommer på mig själv med att enbart lyssna på Yersinia. Kommer på mig själv med att tänka att Herregud vad bra det här är. Och att det var längesen jag såg dem nu.
Jävla skitdag. Nu ska jag läsa min bok. Varför skriver jag ens här när jag inte ens har något vettigt att skriva?
; What am I gonna be, when I grow up
Lägger ner allt ikväll. Det får bli som det blir. Har ändå ingen koll och ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Lyssnar på Broder Daniel och känner att ja men nu får det bli som det blir. Jag skiter ärligt talat i vad jag blir när jag blir stor, har ändå inte tänkt bli något särskilt. Tycker inte att någonting lockar särskilt mycket. Döden, möjligtvis.
; "Jag ska bli Fröken Sverige!"
Detta köpte jag idag. Hoppas filmen är bra. Samma skådespelerska som i Fucking Åmål. Och bara att den heter Fröken Sverige liksom. Var tvungen att köpa den, kände att det kunde vara värt att chansa då det bara kostade 25 kronor...
; Det är bara minnen för livet (men du tar allting för givet)
Fick bli en bild på mig och lillasyster. Ja, jag äter upp henne. Kan ju låtsas i alla fall.
Helgen har väl varit bra. I stort sett. Idag tjänade jag 1500 kronor (sålde min dator till mormor, hon förstår sig inte på den alls och ringer hela tiden och frågar om hjälp och är hur gullig som helst) så imorgon ska jag köpa kläder och lakan. Känner mig väldigt vuxen och tråkig men det blir nog en och en annan film och kanske en skiva också, har ju varit utan pengar i tre månader snart så inköpslistan har hunnit bli ganska lång...
Men om några dagar kommer ju studiebidraget, om ungefär exakt en vecka, så då blir jag ännu rikare. Känslan av att plötsligt ha pengar är skrämmande, känner för att göra mig av med dem så fort som möjligt så jag får återgå till den nya invanda rutinen.
Hoppas verkligen att det regnar imorgon för jag trivs så bra då. Det är något med regn och mulet väder som gör att jag älskar livet lite mer. Då mår jag som bäst. Borde egentligen flytta till ett land där det regnar typ hela tiden, någonstans ute i en skog och bara ta en massa bilder hela dagarna.
Då skulle jag må bra.
Har även pratat lite grann med bror min i Skottland, han har gått och blivit sjuk men han verkar ha de bra i alla fall. Snart åker vi ju dit och hälsar på honom och det kommer bli så grymt underbart, längtar redan. Trots att det är en månad kvar.
Känner att det här inlägget blev väldigt långt och tråkigt och handlade väldigt mycket om mitt liv och saker som ingen är intresserad av att läsa, så snälla bläddra bara vidare eller gå någon annanstans så blir jag glad.
Tack.
;
; Vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen
Min dag.
.
; Om du kommer ner i min värld kommer du aldrig härifrån
Spenderade denna fredagkväll på det mest värdelösa tänkbara vis - med 200 gram lösgodis och en film.
Men bor man på landet får man skylla sig själv, för här händer ju ingenting.
Borde kanske skaffa mig ett riktigt liv och sluta lägga upp bilder på mig själv och citera djupa låttexter på en blogg som ingen läser. Är inte det ganska patetiskt?
; En del kutar runt i stora svarta nav, hur de kom dit minns de inget av
Är så trött på att vrida och vända på bilder hela tiden och försöka se bättre ut än man gör. DET HÄR ÄR JAG.
Lyssnar på Thåström på grund av har inte gjort det på evigheter. Det har mest varit KentKentKent de senaste månaderna, känner att jag behöver lite variation.
Jag har bestämt mig för att de närmsta två dagarna ska vara läxfria dagar. Inte för att jag har särskilt lite att göra eller så, utan mer bara för att jag inte orkar och för att det ska bli jävligt skönt att skita i allt lite grann ett tag.
Fast just nu känns det som att jag skiter i allt hela tiden.
Ska dricka te och läsa resten av kvällen nu.
Den här texten säger allt.
; Ge mig nåt som känns
Såhär ser det ut på kvällen.
Och när blogg.se inte vill lägga bilderna bredvid varandra.
Och när jag egentligen skulle läsa.
Välkomnar med stängd famn en värdelös dag imorgon.
God natt.
; Man lär sig att man klarar sig
Vill ligga på mitt rum resten av livet och titta på film.
; Jag
Jag var blond. Det var fint. Jag kommer aldrig bli blond igen för då ramlar mitt hår av.
; Om jag hade lite kraft kvar att ge dig, om jag hade lite hjärta att dela med mig
Det är helt otroligt hur man kan komma en person så nära. Visst, vi har känt varandra i tre-fyra år nu men bara den senaste veckan är det som om vi har känt varandra hela livet.
Och jag blir så himla glad. För jag behöver inte ens ha något vettigt att säga, jag kan ändå skicka ett sms till honom och det bästa är att han alltid, alltid, har ett vettigt svar. Det är som om.. Han vet exakt hur jag känner utan att ens behöva säga särskilt mycket.
Och jag blir så glad när han berättar saker för mig. Saker som jag förstår att han inte berättar för vem som helst. Det gör mig så glad att förstå att han faktiskt litar så mycket på mig.
Nu ska jag inte bli alldeles för mesig här och skriva värsta uppsatsen om honom, dels för att det är dumt och för att ingen bryr sig, och dels för att jag har andra fina vänner också som betyder minst lika mycket.
Jag är bara så fascinerad.
; Det finns inga ord
Sneak peak på några bilder som jag tog till min kompis för att han skulle ha något att redigera i Photoshop. Resultatet kanske kommer upp här. Vi får se.
; Kom gör mig lugn, jag klär i din andedräkt
Var ute och fotograferade på eftermiddagen, då den här värdelösa dagen led mot sitt slut.
Hittade en vän, men han vill nog inte vara min vän längre för jag blev väldigt arg då han bara satt där och gjorde absolut ingenting. Jag ville ju att han skulle hoppa eller någonting, men jag tror att han spelade död eller något. Synd att han inte förstod att jag inte tänkte äta upp honom utan bara ville ha en fin bild när han var i rörelse.
; Den är känslan som jag har är inte min, den blev kvar, är den din?
Bildlöst inlägg.
Sitter här och skriver upp saker på datorn. Saker jag ska kunna till ett psykologiprov om en vecka. 5 dagar. Vad spelar det för jävla roll egentligen?
Jag skulle vilja skriva en bok. Kom jag på igår kväll. Jag skulle vilja vara bra på att skriva. Men det slutar alltid med att jag börjar skriva och sen inser att det jag har skrivit är så jävla dåligt att jag själv inte ens skulle läsa det mot betalning. Så jag struntar i det.
Men jag skulle vilja vara bra på det. Vem vill inte det, liksom? Vem vill inte känna att man är bra på någonting?
Jag skulle kunna säga att jag är bra på en del saker. Men ändå inte. För jag vet inte om jag är bra eller om det bara är jag som inbillar mig. Jag har fått höra att jag är bra på att spela gitarr och att jag "kan spela lite gitarr, men det duger." Vad ska man tro då?
Jag har hört att jag är bra på att fota, men jag bara improviserar. Jag kan ingenting. Det är det som är nyckeln, KUNSKAP. Och jag har aldrig orkat ta åt mig av sånt. Jag improviserar alltid. Det funkar till en viss nivå men sen funkar det inte längre och då ger jag upp. Som med musik. Jag kan inte läsa noter över huvud taget, och ska man bli någonting måste man ju kunna det. Eller hur?
Jag vet inte vad jag sitter här och skriver om, nu blev det sådär igen, jag skriver något som inte ens jag skulle vilja läsa. Kanske med en pistol mot mitt huvud.
Ska försöka göra lite nytta nu utan att slå sönder tangentbordet av ilska för att det känns så meningslöst.
; Mannen under trappan
Titta inte på sista videon, då spoilas hela serien..
Men den här vill jag se igen, om någon vet hur man kan få tag på den eller var man kan se den, snälla kommentera det. Det är den bästa serie jag har sett. Så jävla läskig. Men helt sjukt bra.
Jag såg den i sjuan och kommer ihåg att jag gick till bussen varje morgon genom skogen, och varje tisdag morgon var jag alltid livrädd när jag gick där (på grund av att serien sändes på måndagar).
Tack och lov hade jag ofta min granne med mig och vi gick alltid och pratade om avsnittet kvällen innan och båda var lika jävla skiträdda. Fatta att jag bara var 13 år, hur vågade jag ens kolla på den här? Vi har ju till och med en trappan i huset, sjukt obehagligt.
I alla fall, jag vill se den igen,
så om någon vet hur man får tag på den eller så, kommentera..!
; När mina glasögon just sparkats av gav jag ett löfte som jag skäms för än idag
Lite längre ner på sidan finns fler bilder från ikväll, var nere vid sjön med syster och tog bilder. Svårt dock att få bra fokus då syster inte är så bra på att ställa in fokus själv och man själv får försöka få till något bra. Några fina bilder blev det i alla fall (och en hel del fula).
Hittade nämligen ett stativ i garaget idag och blev sjukt glad. Vad är oddsen för det liksom? Fint är det i alla fall. Då slapp jag lägga ut pengar på det och kan lägga ut dem på ett fint zoomobjektiv i vinter istället. Eller önska mig det i julklapp.
Har kollat runt lite på internet, har hittat ett ganska vanligt zoomobjektiv, 18-135 mm men sen hittade jag ett 55-250 mm för 1890 kronor på någon slags internetsida. Helt plötsligt fick jag sjuka cravingskänslor och önskar att jag hade alla pengar i världen (eller de typ 3000 kronor som min vän fick efter sitt sommarjobbande...)
Synd att det inte går då..
; Fotografi
; "Ni håller oss vid liv.."
En tjej på facebook lade upp den här videon och jag börjar verkligen nästan gråta bara jag ser på den, för jag längtar tillbaka så fruktansvärt mycket, till just den där stunden. Just de där nästan två timmarna som Kent stod på scenen på Putte i parken, mitt i den ljumma sommarnatten då ingenting spelade någon roll, förutom det faktum att de stod framför mig och spelade musiken som jag älskar.
Denna tjej som lade upp videon var även den som stod bredvid mig på konserten, och vi hade aldrig träffat varandra innan, hade ingen aning om vem hon var. Men när skynket föll ner och jag såg dem, de var så vackra, och musiken var så vacker, jag kunde verkligen inte kontrollera mig själv, tårarna började rinna helt okontrollerbart, och det slutade liksom inte..! Jag grät och log och grät mer och skrattade och var helt chockad, det enda jag egentligen kommer ihåg är att jag grät så mycket att jag knappt såg någonting.
Det var då den här tjejen klappade mig på axeln, och log mot mig och liksom kollade att jag var okej. Så himla gulligt, jag måste ha sett helt galen ut.
Resten av konserten var magisk. Jag kommer aldrig glömma det, första gången jag såg Kent. Det var så bra det kunde bli.
Jag hamnade bredvid den här tjejen när vi satt och köade till Markus Krunegård också, men hon och hennes kompisar lämnade platsen framför scenen, men det var andra och sista gången jag skulle få se henne. Vi sa inte ett enda ord till varandra, men hon lyckades hitta mig på facebook och nu är vi vänner där.
Tänk vad en Kent-konsert kan göra.
Och tänk vad snälla folk är på festivaler.
Och tänk vilket långt inlägg det blev av det här, men videon gav mig så mycket minnen.
"Ni håller oss vid liv,
ni håller oss vid liv.."
Jag behöver din kyla nu (behöver din svala hud)
Såhär såg jag ut idag. Dåliga cam-bilder, men så blir det när man sitter på nedervåningen och kameran ligger på övervåningen och jag är beroende av någon bild till mitt blogginlägg annars känner jag mig tråkig.
Idag fyller min lillasyster år, vilket innebär att jag redan har ätit massa kakor. Ska tillbringa kvällen med henne och hennes två kompisar, vilket innebär att jag kommer behöver hålla koll på dem så att de inte gör något dumt.
Just nu hör jag dem skrika inne i köket, de försöker laga mat och jag tror inte att det går så bra för dem. Ska väl bege mig ut till dem och hjälpa dem antar jag (för jag är ju så fruktansvärt bra på att laga mat..)
; We'd rather be messed up than be nothing at all
Ser ut som att jag borde vara någon annanstans, inte på den här bilden i alla fall. Hör inte riktigt hemma bland alla dessa normala, glada, tråkiga människor.
Som en kär vän till mig fick mig att inse: Jag är en utomjording. Och det spelar ingen roll vilken klass jag går i nu för tiden, jag är ändå alltid en utomjording. Fast jag skulle nog aldrig klara av att vara som alla andra.
; Hittade på bussen igår
Hittade på bussen. Mys. Tog den. Busigt.
; Vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort mot dig
Kvällsmusik, kvällsplugg, kvällsdusch och kvällsfotande.
;
Du tror att du är unik, tror att du är unik men du är som de flesta
Hej, ni får Rupert Grint. Jag fastnar alltid vid den här och sitter och stirrar på den jättelänge. Det är någonting med hur han vänder upp sitt huvud. Tror jag. Någonting är det som gör att jag inte kan släppa den i alla fall.
Idag var en dag som ungefär alla andra. Det händer så otroligt lite i mitt liv just nu så jag har liksom inte så mycket att skriva om.
Såhär ser jag ut just nu, då jag förstört min sidecut för att få en fin lugg. Ser mysigt ut på bild, ser förjävligt ut i verkligheten. Tur att jag bara gör så när jag tar bilder då.
I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Jag har visst blivit helt besatt av att lyssna på Kent. Har verkligen inte lyssnat på något annat de senaste två månaderna. Jag tänker att jag borde tröttna på dem men det kan man ju inte..?
Kan nästan alla deras låtar nu. Lyssnar ju på dem om och om igen och jag kan verkligen inte sluta. Jag försöker lyssna på annat också men just nu går det på något vis inte.
Och jag vill se dem igen. Igen, igen, igen. Flera gånger om.
Har bara sett dem två gånger, känns lite dåligt av mig. Eftersom att jag ändå lyssnar så pass mycket på dem.
Anledningen till att jag sitter här och skriver om Kent är att jag vaknade alldeles för tidigt. Så hela morgonen har varit helt... Konstig. Och den här dagen kommer också vara konstig. Jag vill inte med den här dagen. Den är jobbig. Inte särskilt lång, men jobbig.
Och vad kommer jag göra när jag kommer hem då? Troligtvis bara lägga mig och titta på film, som vanligt. Det är ju det jag brukar göra.
Nu ska jag låta lite mer Kent rulla i stereon och sen ska jag väl bege mig.
Jag blir din skugga, jag blir ögon på din rygg
Blogg.se bestämde sig för att jag inte skulle få logga in på mitt konto på här på några veckor. Sedan bestämde de sig även för att ta bort min blogg några dagar så att jag fick bli riktigt arg.
Men nu kan jag börja skriva här igen.
Det har hänt så fruktansvärt mycket sedan jag senast fick skriva här.
Jag är ensam igen. Ensam, singel, kalla det var du vill. Men så är det.
Skolan har kommit igång. Inget mer med det, riktigt. Jag går i skolan, jag gör det jag ska, jag gör inte det jag ska, men jag gör det ändå i slutändan.
Så det rullar på som vanligt.
Ja, det är som det är. Allting.
Var trött för en timme sedan men inte nu. Och nu borde jag sova. Man ska bara orka det också.
