Dansa bort allt svart

Det är helt otroligt hur man kan komma en person så nära. Visst, vi har känt varandra i tre-fyra år nu men bara den senaste veckan är det som om vi har känt varandra hela livet. 

    Och jag blir så himla glad. För jag behöver inte ens ha något vettigt att säga, jag kan ändå skicka ett sms till honom och det bästa är att han alltid, alltid, har ett vettigt svar. Det är som om.. Han vet exakt hur jag känner utan att ens behöva säga särskilt mycket. 

 

Och jag blir så glad när han berättar saker för mig. Saker som jag förstår att han inte berättar för vem som helst. Det gör mig så glad att förstå att han faktiskt litar så mycket på mig. 

 

Nu ska jag inte bli alldeles för mesig här och skriva värsta uppsatsen om honom, dels för att det är dumt och för att ingen bryr sig, och dels för att jag har andra fina vänner också som betyder minst lika mycket. 

   Jag är bara så fascinerad.