I ditt stora hjärta börjar slagen bli små

Jag har visst blivit helt besatt av att lyssna på Kent. Har verkligen inte lyssnat på något annat de senaste två månaderna. Jag tänker att jag borde tröttna på dem men det kan man ju inte..?
    Kan nästan alla deras låtar nu. Lyssnar ju på dem om och om igen och jag kan verkligen inte sluta. Jag försöker lyssna på annat också men just nu går det på något vis inte. 
    Och jag vill se dem igen. Igen, igen, igen. Flera gånger om. 
    Har bara sett dem två gånger, känns lite dåligt av mig. Eftersom att jag ändå lyssnar så pass mycket på dem. 
 
Anledningen till att jag sitter här och skriver om Kent är att jag vaknade alldeles för tidigt. Så hela morgonen har varit helt... Konstig. Och den här dagen kommer också vara konstig. Jag vill inte med den här dagen. Den är jobbig. Inte särskilt lång, men jobbig. 
    Och vad kommer jag göra när jag kommer hem då? Troligtvis bara lägga mig och titta på film, som vanligt. Det är ju det jag brukar göra. 
 
Nu ska jag låta lite mer Kent rulla i stereon och sen ska jag väl bege mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0