Dansa bort allt svart

Bildlöst inlägg. 

 

Sitter här och skriver upp saker på datorn. Saker jag ska kunna till ett psykologiprov om en vecka. 5 dagar. Vad spelar det för jävla roll egentligen?

    Jag skulle vilja skriva en bok. Kom jag på igår kväll. Jag skulle vilja vara bra på att skriva. Men det slutar alltid med att jag börjar skriva och sen inser att det jag har skrivit är så jävla dåligt att jag själv inte ens skulle läsa det mot betalning. Så jag struntar i det. 

    Men jag skulle vilja vara bra på det. Vem vill inte det, liksom? Vem vill inte känna att man är bra på någonting?

    Jag skulle kunna säga att jag är bra på en del saker. Men ändå inte. För jag vet inte om jag är bra eller om det bara är jag som inbillar mig. Jag har fått höra att jag är bra på att spela gitarr och att jag "kan spela lite gitarr, men det duger." Vad ska man tro då?

    Jag har hört att jag är bra på att fota, men jag bara improviserar. Jag kan ingenting. Det är det som är nyckeln, KUNSKAP. Och jag har aldrig orkat ta åt mig av sånt. Jag improviserar alltid. Det funkar till en viss nivå men sen funkar det inte längre och då ger jag upp. Som med musik. Jag kan inte läsa noter över huvud taget, och ska man bli någonting måste man ju kunna det. Eller hur?

 

Jag vet inte vad jag sitter här och skriver om, nu blev det sådär igen, jag skriver något som inte ens jag skulle vilja läsa. Kanske med en pistol mot mitt huvud. 

    Ska försöka göra lite nytta nu utan att slå sönder tangentbordet av ilska för att det känns så meningslöst.