Dansa bort allt svart

Morgonfrisyr. Gammal bild.

Otroligt bra uppdatering de senaste dagarna. Eller inte.
    Men det har hänt en del saker som har tagit upp största delen av min tid. Har behövt tänka och känna och tänka lite mer och sen känna lite mer och fan vad jag hatar att känna så mycket hela tiden. 
    Just nu känns det som att jag har kommit fram till en någorlunda vettig lösning på hela grejen men det kan ändras om fem minuter, då har jag börjat tänka och känna igen och då kommer fram till att det inte alls var en bra lösning på det.
    Typ där är så som mitt liv har varit de senaste dagarna (nästan i en vecka nu). 
   
Kom precis på att om lite mer än en vecka är det dags. Då ska jag återse Bandet. Kent. Kentkentkent. På slottet i Uppsala. Det blir magiskt. Det måste det bli, det kan inte bli annat än magiskt. 
    Snappar just nu upp minsta lilla som sägs om dem, i tidningar, på nätet, på tv, överallt. Får inte nog av dem, lyssnar på deras musik konstant (med ett litet avbrott här igår och idag för att fylla öronen med lite Yersinia, kände att jag behövde lite brutal musik för att kompensera för de brutala känslor som just nu fyller min kropp).
    Sedan vi såg Kent på Putte i Parken har jag höga förväntningar på den här konserten.

Där. Uppe. Ska. Vi. Se. Dem. Om. Nio. Dagar. Kan. Inte. Vänta.