Dansa bort allt svart

Nu får det se fult ut eftersom gifen inte är så stor, jag tycker att den är fin och säger mycket.

Igår kväll var en fin kväll ute i skogen.
    Fick syn på en patetisk liten människa också, han stod där helt själv och låtsades att han inte såg oss. Det var ganska roligt att se honom, jag fick inget aggressionsutbrott och hoppade på honom som jag trodde att jag skulle göra när jag fick reda på att han var där.
    Jag kände mig bara jävligt bra.

Kent är fina, om ni inte redan visste det.
    Jag saknar lördags. Jag vill backa en vecka och en dag i tiden. Jag vill sitta utanför slottet igen. Jag vill sitta där och vänta på att få komma in och se dem. Det var så fint.
    Det spelade ingen roll att jag stod och fotograferade och ofta hade fokus på kameran, de kunde ändå fånga min uppmärksamhet och jag kunde fortfarande få den där känslan. Den där fantastiska känslan som bara Kent kan ge. Som inget annat band har gett mig.
    Jag vill stå där under Mannen i den vita hatten och vänta på det sista stycket, den sista minuten, då kanonerna skjuter ut konfettin upp mot natthimlen och man är så lycklig att man inte vet vart man ska ta vägen.
    Jag vill se fyrverkerierna igen. 
    Jag vill höra Jockes röst igen.
    Jag vill vara där igen.